Hej!
När en patient avlider i det egna hemmet, brukar vi i vårt ambulansområde som princip alltid stanna kvar på plats tills primärvårdsläkaren anländer. Detta för att stötta de anhöriga med både medmänsklighet och för att hjälpa till att ordna med det praktiska.
Detta förfarande tycker jag är alldeles självklart i de fall när endast EN anhörig är närvarande. Men många gånger är det fler anhöriga på plats, och då kan jag känna ibland att vi nog är mer i vägen än vi gör nytta. Ibland bör vi nog fundera över om det inte är bättre att lämna de anhöriga ifred, utan att behöva ha oss främlingar där. Sist när jag var ute på ett sånt här fall, fick jag just denna känsla. Så när vi ordnat det praktiska med att ringa efter läkare och begravningsfirma, frågade jag helt enkelt de tre anhöriga om de ville vara ifred och att vi skulle åka. Direkt märke vi att de gärna ville detta, men att de inte kunnat med att säga något.
Jag vet inte hur ni kollegor ute i landet brukar göra, men detta kan vara värt att fundera på. Ibland är våra välmenande rutiner inte det bästa. Men vi måste förstås fråga på ett öppet och korrekt sätt, så att de inte tror att vi vill åka för vår egen skull. Men vi är ju proffs på att kommunicera med människor i kris, eller hur?
Gott nytt 2010!!
Mikael
Hej!! Om personen har hemtjänst, är det den personalen som ska stanna i hemmet med den anhöriga. Detta för att vi inte "ska vakta lik". Men själklart väntar vi om det inte finns ngn mer att tillgå. Dock om det finns fler i hemmet, så avviker vi efter att ha försäkrat om oss att det är ok. Vänl Hälsn Tina amb ssk
Posted by: Tina | måndag, 18 januari 2010 at 09:38